Är det inte konstigt vad man kan känna sig ensam ibland?! Man har sin familj, sina underbara vänner och ibland, om man har tur, en lite mer speciell person att tänka på. Men ibland känns det som att man glömmer bort alla dem! För ibland är man ensam, ensammast i hela världen, och det känns som att allt glider ifrån en. Fast ibland kanske man väljer det självmant...? Idag känns iaf min soffa väldigt stor och otäckt rymlig, min säng likaså, och jag inbillar mig själv att jag inte har någon att ringa i hela världen, vilket såklart inte är sant nånstans. Faktumet är nog bara att jag vill att det är min telefon som ringer och inte någon annans.. Orkar inte ta den kraftansträngning och ta tag i det själv bara, istället finner jag mig i att vara ensammast i världen ikväll. Det är "enklare" så.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar