SVT visade en repris av serien som handlar om olika personer som mitt i livet drabbats av en dödlig sjukdom, jag har sett några avsnitt av den förut men nu berörde den mig nog mer (hade ju inte räknat med att börja lördagen med att gråta). En av de sjuka sa att de som kan se en mening med allt det hemska är starkare och klarar det bättre. Även om jag kan känna mig stark ibland kan jag inte se någon mening med att min mamma skulle drabbas av en av de värsta sjukdomarna. Jag förstår inte varför det ens överhuvudtaget skulle finnas någon mening med det? Jag imponeras av personerna i serier av att de fortfarande har hoppet kvar och kan skratta och ha kul, de slutar inte leva bara för att de har en begränsad tid kvar att leva. "även om de säger att jag bara har ett till två år kvar att leva så ska jag inte ge upp, de kanske hinner komma på någon ny behandling under den tiden" En anhörig till en av de sjuka i serien sa att han är stark just nu men vet inte hur det kommer bli när allting tar slut, men just nu tillåter han sig inte att bryta ihop. Det stämmer rätt bra in på mig, vissa dagar går jag bara och väntar på att jag ska bryta ihop men den dagen kommer aldrig och jag kanske är som han i serien, jag kanske inte tillåter mig själv att göra det? En annan sa att familjen och vännerna är det viktigaste som finns, och jag kan inte göra annat än att hålla med.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar